Guldhundens Hundlekis

Hej
Förlåt för den långa tystnaden från min sida.
Har varit lite jobbigt att gå in här och skriva då det måste bli ett sånt här inlägg som säger hej då till en kär vän.
Den vännen är Rufus, våran underbaraste gammelgubbe som har lämnat oss och hans familj med ett stort tomrum.

Rufus var våran gamla gubbe som tyvärr en dag inte orkade gå på sina bakben längre. Tyvärr kunde inte veterinären bota ålderdom så han fick somna in och springa över regnbågsbron med nya friska ben.

Där på andra sidan är han frisk och som en unghund igen.

Jag tycker att det börjar bli tomt på den här sidan nu, varje gång en vän lämnar oss påminns jag om alla de andra som står på andra sidan och tar emot honom/henne.
Varje gång blir det lite svårare och lite jobbigare.
Att veta att mina älsklingar är där borta på en plats jag inte når, att jag inte kan klappa på deras fina päls, titta in i deras underbara ögon eller vara med på deras äventyr och bus.

varje hund sätter ett spår i mitt hjärta och varje farväl är ett fruktansvärt jobbigt avsked.

Rufus var alltid glad när han kom, hoppade upp i soffan och tog gärna den platsen som jag redan satt mig på.
Han låg bakom mig i soffan och jag lutade mig mot hans varma mjuka kropp varje dag.
Jag lovar att det är fruktansvärt tomt på dagis utan våran gyllende vän.
Men jag är glad över att ha en lekandes och glad Rufus på näthinnan när jag tänker på honom.
Det är inte en gammal hund, utan en ung hund i en gammal kropp.

Jag är så glad att jag fått lära känna Rufus och hans underbara familj och tyvärr vet jag precis hur det känns att låta sin familjemedlem och vän få lämna jordelivet ör att dom inte klarar av det längre.
Tyvärr är det ju våran plikt att alltid se till att våra hundar har det bra och inte lider.
Men aj vad ont det gör hos oss som står kvar.

Var ju inte alls länge sen jag fick ta det svåraste farvälet jag har tagit och jag gråter fortfarande varje gång jag tänker på min svarta lilla skugga som inte är kvar hos mig. Lyras minne kommer aldrig att blekna hos mig och jag vet att det är lika dant för alla som har haft den där speciella hunden som tar enn hjärta med storm hos sig.


Rufus har det bra nu, det vet jag för på andra sidan står min bästa vän och min älskling och väntar, Lyra kommer visa runt honom och visa alla lerpölar och alla snygga tikar. Han kommer få träffa på den sötaste goldentiken Daisy och jag vet att han kommer tycka att hon är supersnygg! Lancelot våran prickiga vän studsar oxå runt där och kanske har tid att hälsa en stund för att sen springa vidare på de stora ängarna.
De här tankarna får iallafall mig att känna mig lugnare, för att veta att alla mina kära vänner tar hand om varandra och inte ar ont längre gör det lite lättare att tänka på att vi här nere saknar dom.

Spring på dina friska ben nu min gyllende vän! Vi saknar dig!